Till exempel: stegmotorn, som är så vanlig, används vanligtvis av gör-det-själv-handlare som en minigenerator för en ficklampa eller något annat. Men jag har nästan aldrig sett den användas specifikt som en motor för att omvandla elektrisk energi till mekanisk energi. Detta är förståeligt: för att styra en stegmotor behöver du elektronik. Du kan inte bara koppla den till spänning.
Och som det visade sig hade jag fel. En stegmotor från en skrivare eller någon annan enhet är ganska lätt att starta från växelström.
Jag tog den här motorn.
De har vanligtvis fyra terminaler och två lindningar. I de flesta fall, men det finns andra förstås. Jag ska titta på den mest populära.
Stegmotorkrets
Dess slingrande diagram ser ut ungefär så här:
Mycket lik kretsen för en konventionell asynkronmotor.
För att börja behöver du:
- Kondensator med en kapacitet på 470-3300 µF.
- 12V AC strömförsörjning.
Vi stänger lindningarna i serie.
Vi vrider mitten av ledningarna och löder dem.
Vi ansluter kondensatorn med en terminal till mitten av lindningarna och den andra terminalen till strömkällan vid valfri utgång. I själva verket kommer kondensatorn att vara parallell med en av lindningarna.
Vi lägger på kraft och motorn börjar snurra.
Om du överför kondensatorledningen från en uteffekt till en annan kommer motoraxeln att börja rotera åt andra hållet.
Allt är extremt enkelt. Och funktionsprincipen för allt detta är mycket enkel: kondensatorn bildar en fasförskjutning på en av lindningarna, som ett resultat av vilket lindningarna fungerar nästan växelvis och stegmotorn roterar.
Det är synd att motorvarvtalet inte går att justera. Att öka eller minska matningsspänningen leder inte till någonting, eftersom hastigheten ställs in av nätverksfrekvensen.
Jag skulle vilja tillägga att i detta exempel används en DC-kondensator, vilket inte är ett helt korrekt alternativ. Och om du bestämmer dig för att använda en sådan anslutningskrets, ta en AC-kondensator. Du kan också göra det själv genom att ansluta två DC-kondensatorer i back-to-back-serie.
