Jag har nyligen köpt ett hem till mig själv. Den tidigare ägaren visade sig vara en hygglig person och varnade mig genast för att brädorna som golvet ovanför källaren var gjorda av var ruttna av tid och fukt och krävde akut utbyte. Han var nog rädd att jag en dag skulle ramla igenom där. Själva källaren låg i huset under köket och hade följande mått: bredd - 2,4 m, längd - 2,3 m. Insidan var klädd med tegel och belagd med ett lager lera.
Golvet ovanför låg på två träbjälkar och bestod av skivor med spånskivor upplagda ovanpå. Den gjordes snett och försämrades till en sådan grad att det var riktigt farligt att gå på den. Allt virke skadades av vedborrande skalbaggar och en del av spånskivorna blev fuktiga och spröda.
Först förväntade jag mig att helt enkelt byta ut brädorna på den, men sedan, efter att långsamt fundera över det, bestämde jag mig för att göra en metallram och fylla den med betong. För det första kommer det alltid att finnas fukt i källaren, hur man än ser på det, vilket gör att nya skivor, med dagens kvalitet på virket, definitivt inte kommer att räcka till under lång tid, och för det andra, om vi ska att göra det, då kommer det att göras tillförlitligt, en gång för alla, och vad kan hända starkare än armerad betong?
Ta bort det gamla golvet
Första steget var att ta bort spånskivan och sedan skivorna. Med hjälp av en spikdragare, en hammare och en kofot lyckades jag göra det på tre timmar. Det var inga problem med plattorna, men att demontera brädorna tog mer tid: de spikades fast på balkarna med enorma spikar, så de lossnade med stor svårighet. Efter att trägolvbeläggningen tagits bort helt, var jag tvungen att ta bort ett anständigt lager jord (en bajonett) längs hela omkretsen nära väggarna med en spade för att ta bort alla befintliga ojämnheter och jämna ut ytan. Detta ärende tog resten av dagen. Nästa morgon var det svetsarbete som skulle göras.
Ramtillverkning
Jag sparade ingen metall för att göra ramen. Kanske använde han det ännu mer än nödvändigt, men bara för att inte installera ytterligare stödpelare inuti källaren, vilket skulle minska dess lediga utrymme. Designen var baserad på tjockväggiga rör (? 61 mm, väggtjocklek 5 mm), som jag inte ens behövde köpa. Faktum är att tidigare uppvärmning gjordes från dem i huset. Det såg fruktansvärt och skrymmande ut, så det var bara naturligt att jag tog bort allt detta järn från rummen och ersatte det med moderna värmeanordningar. Och rören var, som ni ser, användbara till källaren.
Först fördelade jag jämnt fyra kraftiga tremetersrör, som är bärande balkar, ovanför källargropen (var 80:e cm). Sedan, efter att ha justerat dem exakt till nivån, började han svetsa ihop dem. För att göra detta behövde jag rör med mindre diameter (? 32 mm - 12 m) och tjocka beslag (? 12 mm - 40 m). Först och främst svetsade jag 15 byglar mellan balkarna, varefter jag förstärkte hela strukturen med förstärkningsstänger svetsade till dem underifrån.Resultatet är en mycket pålitlig metallram.
Separat skulle jag vilja uppehålla mig vid tillverkningen av ramen som ramar ingången till källaren. Jag gjorde det av ett 40/20 mm profilrör i form av en rektangel (längd - 70 cm, bredd - 50 cm). Vad ska du vara uppmärksam på här? För det första måste alla hörn på ramen vara helt raka, sidornas dimensioner måste vara strikt konsekventa, annars kommer locket inte att passa in i det tätt och det kommer att läcka ut ur källaren. För det andra ska det svetsas på ett sådant sätt att det är i samma höjd som balkrören, som också är fyrar.
Själva locket gjorde jag också av ett profilrör (40/20 mm) och en tjock bit plywood, säkert ansluten till sin metallbas med självgängande skruvar. Begränsaren för locket, som förhindrade att det skulle falla ner i källaren, var ett hörn som svetsades fast på undersidan av ramramen. Den dagen jobbade jag med svetsning från hjärtat: från tidig morgon till sent på kvällen, men gjorde ändå jobbet. Jag brände nästan två förpackningar med elektroder ensam och andades in skarp rök - fruktansvärt! (rören var täckta av färg).
Montering av formsättning
Metallramen var klar, men nu var jag tvungen att lösa ett nytt problem - att installera formen ovanför källaren. Olika alternativ för dess tillverkning övervägdes, men i slutändan föll mitt val på spånskivor som togs bort från det gamla golvet. Varför? För det första var det lättare och snabbare att täcka det stora utrymmet ovanför gropen med dem, och för det andra, tack vare plattorna, fanns det praktiskt taget inga luckor där flytande betong kunde spilla. Jag fäste dem på ramen från botten med tjock bindetråd: först borrade jag hål i spånskivan med en borr, trädde sedan tråden genom dem, varefter jag skruvade fast den hårt i förstärkningen med en tång.Det visade sig vara pålitligt, men med tanke på betongens tyngd, satte jag flera tillfälliga stöd under för säkerhets skull.
gjuter golvet
Att arbeta med betong är en allvarlig utmaning, speciellt om du behöver betonga 12 m på en dag? med en lagertjocklek på 10 cm Av denna anledning ringde jag en vän för att hjälpa, efter att tidigare ha förberett allt som behövs för denna uppgift: grussiktning, cement, ett blandningstråg, spadar, hinkar, regel. Vi fördelade oss så här: vi blandade ihop betongen (i förhållandet 1/5), sedan tog en den i hinkar till hällplatsen och hällde ut den, och den andra jämnade ut den färdiga blandningen med en tremetersregel, trycker den hårt mot fyrarna och gör frekventa oscillerande rörelser åt sidorna.
Vi två jobbade på jakten. Efter att ha börjat jobba vid åttatiden på morgonen hade vi redan vid lunchtid hällt klart. Resultatet var glädjande. Golvet blev slätt och hela rummet förvandlades omedelbart. Två dagar senare, när det redan var möjligt att gå på betongen, tog jag ett gammalt bilhjul och gjorde cirkulära rörelser på golvytan och tog bort små ojämnheter från det. Nu återstod bara att vänta tills betongen torkat helt.
Slutackord
En vecka gick och jag började jobba klart. Först och främst målade jag den torra betongytan rikligt med grundfärg. Men inte för skönhetens skull, nej, utan för att minska mängden damm som oundvikligen bildas när man går. När färgen hade torkat lade jag en tätskiktsfilm på golvet för att förhindra att fukt tränger in från betongen i linoleumet. Efter det, som du kanske har gissat, lades linoleum, men inte enkelt, men tjockt, isolerat, med en nötningsbeständig yta som inte är rädd för att ens dra på den möbel. Det är ett dyrt nöje (priset per linjär meter är cirka 2 tusen rubel), men tro mig, det är värt pengarna.
Jag putsade ingången till källaren och själva locket med ett dekorativt metallhörn. Det blev snyggt och vackert: under hörnet lyckades vi dölja linoleumets ojämnt skurna kanter, och dessutom pressade det dem tätt mot ytan. Jag gjorde inte handtaget till locket ett vanligt, utan ett avtagbart så att det inte skulle störa promenaden. För att göra detta borrade jag locket i mitten, skruvade fast en metallplatta på baksidan, till vilken jag punktsvetsade en vanlig mutter. Jag gjorde en specialnyckel till den, som är en liten kvist med en tråd och en knopp i änden.
Nu, för att gå ner i källaren, räckte det med att ta nyckeln, föra in den i hålet, sedan skruva fast den på muttern och lyfta på locket. Håller med, det är en intressant lösning, och viktigast av allt, det finns inget onödigt på golvet. Själva hålet, när nyckeln togs bort, stängdes med en möbelplugg av plast. Det verkar vara allt, kära läsare, om du har några frågor om artikeln, så hoppas jag att fotografierna jag tog hjälper dig att förstå detaljerna.
