En induktionsvärmare låter dig värma metall tills den blir röd utan att ens röra den. Grunden för en sådan värmare är en spole där ett högfrekvent fält skapas, som verkar på ett metallföremål placerat inuti. En högdensitetsström induceras i metallen, vilket gör att metallen värms upp. För att skapa en induktionsvärmare behöver du alltså en krets som genererar högfrekventa svängningar och själva spolen.
Schema
Ovan är ett diagram över en universell ZVS-drivrutin, som är baserad på kraftfulla fälteffekttransistorer. Det är bäst att använda IRFP260, klassad för en ström på mer än 40 A, men om du inte kan få dessa kan du använda IRFP250, de är också lämpliga för denna krets. D1 och D2 är zenerdioder, du kan använda vilken spänning som helst från 12 till 16 volt. D3 och D4, ultrasnabba dioder, kan användas till exempel SF18 eller UF4007. Det är lämpligt att ta motstånd R3 och R4 med en effekt på 3-5 watt, annars kan de värmas upp. L1 – induktor, kan tas i intervallet 10-200 µH. Den måste lindas med en tillräckligt tjock koppartråd, annars kan uppvärmning inte undvikas.Att göra det själv är väldigt enkelt - linda bara 20-30 varv av tråd med ett tvärsnitt på 0,7-1 mm på valfri ferritring. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt kondensator C1 - den måste vara konstruerad för en spänning på minst 250 volt. Kapacitansen kan variera från 0,250 till 1 µF. En stor ström kommer att flyta genom denna kondensator, så den måste vara massiv, annars kommer den att värmas upp. L2 och L3 är samma spole i vilken det uppvärmda föremålet placeras. Den består av 6-10 varv tjock koppartråd på en dorn med en diameter på 2-3 centimeter. Du måste göra en tapp på spolen från mitten och ansluta den till spolen L1.
Värmekretsmontage
Kretsen är monterad på en bit kretskort som mäter 60x40 mm. Kretskortets design är helt klar för utskrift och behöver inte speglas. Tavlan är gjord med LUT-metoden, nedan finns flera fotografier av processen.
Efter att ha borrat hålen måste brädan förtennas med ett tjockt lager av lod för bättre ledningsförmåga hos spåren, eftersom stora strömmar kommer att flyta genom dem. Som vanligt löds först små delar, dioder, zenerdioder och 10 kOhm motstånd. Kraftfulla 470 Ohm motstånd är installerade på kortet stående för att spara utrymme. För att ansluta strömkablarna kan du använda en plint, det finns en plats för det på kortet. Efter lödning av alla delar måste du tvätta bort det återstående flussmedlet och kontrollera de intilliggande spåren för kortslutningar.
Att göra en induktionsspole
Spolen består av 6-10 varv tjock koppartråd på en dorn med en diameter på 2-3 centimeter, dornen måste vara dielektrisk. Om tråden håller formen bra kan du klara dig helt utan den.Jag använde vanlig 1,5 mm tråd och lindade den runt en bit plaströr. Eltejp fungerar bra för att fästa svängarna.
En kran är gjord från mitten av spolen, du kan helt enkelt ta bort isoleringen från tråden och löda en tredje tråd där, som jag gjorde. Alla ledningar måste ha ett stort tvärsnitt för att undvika onödiga förluster.
Första start och testning av värmaren
Matningsspänningen för kretsen ligger i intervallet 12-35 volt. Ju högre spänning, desto mer värms metallföremålet upp. Men samtidigt ökar värmeavledningen på transistorerna - om de med en strömförsörjning på 12 volt knappast värms upp, kan de redan vid 30 volt kräva en radiator med aktiv kylning. Du bör också övervaka kondensator C1 - om den värms upp märkbart, bör du ta en högre spänning, eller montera ett batteri med flera kondensatorer. När du startar upp för första gången behöver du en amperemeter kopplad till brytningen i en av matningsledningarna. På tomgång, d.v.s. Utan något metallföremål inuti spolen drar kretsen cirka 0,5 ampere. Om strömmen är normal kan du placera ett metallföremål inuti spolen och se det värmas upp bokstavligen framför dina ögon. Trevlig montering.
